För vem avlar du?

Föder du upp västgötaspetsar för rasens skull, för valpköparnas skull eller för din egen skull? Vilka egenskaper och kriterier tycker du är viktigast? Vilken typ är du?

Avel för rasens skull

Om man föder upp västgötaspetsar för rasens skull borde väl avelskriterierna vara följande i prioritetsordning från det viktigaste till det minst viktiga:

Genetisk variation – ingen inavel, så många goda individer som möjligt bör gå i avel för att bevara genpoolen (det är möjligt att eliminera uppkomna fel genom att utesluta drabbade individer/linjer ur aveln, men det är omöjligt att återskapa genvariation om den har försvunnit)
God hälsa – aldrig avla på individer med anlag för allvarliga sjukdomstillstånd som hunden mår dåligt av t.ex. höftledsfel, ögonsjukdomar, hud- och magproblem
Naturlig fortplantning – endast naturliga parningar, använda tikar som har lätta valpningar och goda modersegenskaper
Rastypisk mentalitet – endast avla på hundar medvaksamhet, oräddhet, energi och frimodig livlighet. Aldrig avla på individer som uppvisar aggressivitet eller extrem skygghet.
Goda vallegenskaper – använda avelsdjur som har goda vallegenskaper
God exteriör – egenskaperna är viktigare än exteriören, men givetvis ska hunden se ut som en västgötaspets
Skottfasthet – skotträdsla och ljudkänslighet är ärftligt och orsakar stor ångest hos drabbade hundar, t.ex. på nyårsafton
Exteriöra fel – fel som hunden inte lider av t.ex. bettfel/tandförluster, kryptorchism, färgfel påverkar inte hundens välmående
Svanstyp – stubb eller lång svans kvittar för hunden

Avel för valpköparens och hundägarens skull

Den genomsnittliga valpköparen och västgötaspetsägaren ser väl ut ungefär så här: Man vill ha en go hund som är stabil och lättsam. Den ska inte vara aggressiv eller överdrivet rädd och anpassa sig lätt till olika situationer i vardagen. Hunden ska ha lätt för att lära och smälta in i familjens rutiner och regler. Man är inte särskilt intresserad av en karriär inom någon hundsport, men kan tänka sig att gå valpkurs, att ställa ut någon gång och kanske delta i någon annan aktivitet med hunden. Man använder inte hunden till vallning eller gårdsarbete.

Om man föder upp västgötaspetsar för valpköparnas och västgötaspetsägarnas skull är väl avelskriterierna följande i prioritetsordning:

Rastypisk mentalitet – viktigast av allt är att få en trevlig hund med god mentalitet och som inte uppvisar aggressivitet eller skygghet.
God hälsa – att tvingas avliva en älskad familjemedlem på grund av allvarliga sjukdomstillstånd som hunden mår dåligt av är något som en valpköpare aldrig ska behöva utsättas för.
Skottfasthet – det är olidligt att behöva bevittna den stora ångest som skotträdda hundar kan drabbas av på t.ex. nyårsafton och i dagens samhälle smäller och bullrar det väldigt mycket
Svanstyp – stubb eller lång svans kvittar för hunden, men kan vara viktigt för valpköparen
God exteriör – för valpköparen är egenskaperna viktigare än utseendet för man älskar sin hund hur den än ser ut, men givetvis ska hunden se ut som en västgötaspets
Exteriöra fel – fel som hunden inte lider av t.ex. bettfel/tandförluster, kryptorchism, färgfel påverkar inte hundens hälsa eller förmåga att vara en god sällskapshund
Goda vallegenskaper – mindre viktigt för de flesta valpköpare
Naturlig fortplantning – utan betydelse för de flesta valpköpare
Genetisk variation – utan betydelse för de flesta valpköpare

Avel för uppfödarens skull

Många uppfödare ser väl ut ungefär så här: Man är ganska tävlingsintresserad och gillar att ställa ut och att meritera sina avelshundar. Man har ofta flera hundar. Hundarna är älskade familjemedlemmar, men när de blir för gamla för att avlas på eller inte lever upp till ens avelsstandard omplaceras de gärna till goda hem eftersom man lätt får för många hundar annars. Hundarna ska ha mycket god exteriör så att de kan konkurrera i utställningsringen. De ska kunna fungera ihop med de andra hundarna i hemmet. Man går inte på kurser med hundarna eller deltar i ytterligare hundsporter. Man använder inte hunden till vallning eller gårdsarbete.

Om man föder upp västgötaspetsar för sin egen skull är kanske avelskriterierna följande i prioritetsordning:

God exteriör – ju bättre exteriör, desto bättre resultat på utställning och ju större sannolikhet att valparna blir bra exteriört och lika framgångsrika i utställningsringen som föräldrarna
Exteriöra fel – fel som t.ex. kryptorchism och färgfel är diskvalificerande och medför att det inte går att ställa ut hundarna och fel som bettfel och tandförluster gör det svårt att få bra utställningsresultat och därför sorterar man givetvis bort dylika hundar ur aveln
Naturlig fortplantning – naturliga parningar, tikar som har lätta valpningar och tikar med goda modersegenskaper är viktigt för att aveln ska gå smidigt
Svanstyp – stubb eller lång svans är en smaksak men stubbsvans är attraktivt och en egenskap som är viktig att bevara
Rastypisk mentalitet – viktigt, men om man lyckats få fram en supersnygg hund som vinner mycket i utställningsringen så är det ett för stort offer att avstå att avla om hunden ”bara” är lite ”blyg”, gör utfall mot andra hundar eller är ängslig och försiktig.
Genetisk variation – man försöker hitta så obesläktade individer som möjligt bland dem som är framgångsrika på utställning eller åtminstone på något sätt är meriterade, för det blir billigare att registrera valparna då. Man tvekar inte att välja hanhundar som har många avkommor redan, för de vet man fungerar.
God hälsa – är viktigt men eftersom västgötaspetsen är en frisk ras behöver man inte leta efter felen utan man utgår ifrån att ens avelsdjur är friska eftersom de inte visar symptom på några hälsoproblem
Skottfasthet – något som tyvärr flera uppfödare tar lätt på....
Goda vallegenskaper – mindre viktigt för de flesta uppfödare

Alltså är det stor skillnad i vilka egenskaper och kriterier som är viktigast när man ska avla på västgötaspetsar beroende på ur vilken synvinkel man ser det. För rasens skull är det oerhört viktigt att ha en så stor genetisk variation som möjligt och bevara så många gener som möjligt, även om hunden ifråga inte är ett toppexemplar för sin ras. För en valpköpare däremot så kvittar det fullkomligt hur inavlad hunden är, bara den är frisk och trevlig.

För en uppfödare är kennelns rykte och framgångarna i utställningsringarna viktiga dels för att få avsättning för valparna och dels för att hålla uppe motivationen att bedriva avel. Man kanske inte alltid har ”råd” att avla på mindre kända och meriterade hundar, utan håller sig till säkra kort. Hundar som är rastypiska (1:a – 3:a på utställning, god typ – utmärkt typ på exteriörbeskrivning) men inte får 1:or och ck på utställning anses inte tillräckligt bra för att avlas på och därmed riskerar värdefullt genetiskt material att gå förlorat.

Att hunden är trevlig och lätt att leva med är det viktigaste av allt för valpköparna. Ändå finns det många västgötaspetsar som sliter och drar i kopplet, skäller eller gör utfall mot andra hundar, struntar i inkallning, är misstänksamma mot främlingar och skakar av rädsla på nyårsafton. Om det beror på valpköparnas oförmåga att träna sina hundar eller brister i hundarnas mentalitet och inlärningsförmåga får vara osagt.

Något som verkligen hamnar mellan stolarna är västgötaspetsens vallningsförmåga. Liksom hos border collien är vallningsförmågan den komplexa egenskap som helt och hållet formar rasens egenskaper. Hundens energi, inlärningsförmåga, uppfattningsförmåga och frimodighet är kopplade till förmågan att valla. Är man noga med att bibehålla vallningsförmågan får man de andra egenskaperna på köpet!

Förutom olika synvinklar på vad som är viktigast när det gäller västgötaspetsavel kommer viljan/oviljan att använda de instrument som ”mäter” hundarnas egenskaper. Många är skeptiska till att undersöka sina hundar. För att få en så opartisk bedömning som möjligt är det dock viktig att använda de redskap som finns, hur ska man annars kunna utvärdera sin hund?

Redskap:

Genetisk variation: MK-listan över medelsläktskapsgraden hos alla västgötaspetsar i världen. Finns på SKV:s hemsida.

God hälsa: i dagsläget är det mest relevanta HD-röntgen och ögonlysning. Man kan gärna skicka in blodprov till forskarna i Finland som forskar på "västgötaspetsretinopati". Då får man analys av en markör för anlaget A eller G.

Rastypisk mentalitet och skottfasthet: BPH och MH (mäter tillgänglighet, livlighet, oräddhet, vaksamhet, aggressivitet, skygghet, skottfasthet)

Goda vallegenskaper: SKV:s vallanlagstest

God exteriör, exteriöra fel, svanstyp: Utställningar, exteriörbeskrivningar

Det enda som inte går att ”mäta” innan är naturlig fortplantning.

Detta är mina synpunkter i denna mycket intressanta fråga